Allt är inte som man tror
Att behandlas som paria och förbrytare i sitt eget land. Det är skamligt. Jag som alltid varit en god människa och lärjunge och gjort som man ska, tänkte han. Pilgrimsresor, fastor, bönestunder, hjälpt gamla tanter över gatan, skänkt pengar till de fattiga, varit snäll mot barn, hedrat min moder och min fader och varit lydig helt enkelt. Något annat går inte säga.
Men det är inte så lätt att vara snäll i ett elakt samhälle. Barn som plågas av sjukdomar och svält, militärer som skjuter vilt till höger och vänster, poliser som trakasserar, ett samhälle som inte fungerar, inget hopp och ingen framtid. Det enda som är säkert är ett liv i misär och eländig fattigdom. Så till sist brast det.
Efter månader av mangling från de som vet hur allt ligger till och efter många bönestunder med ledarna och sist men inte minst efter rejäl skolning och indoktrinering var han klar. Bomberna apterades och tejpades runt midjan. Nu har jag allt, mål, medel och metod. Må hundarna brinna i den eviga elden.
Att det samtidigt innebär att hans egna landsmän, trosfränder, samt kvinnor och barn stryker med har liksom kommit bort i allt det vackra religiösa pratet. För om man inte kan offra sig för gud, vem ska man då offra sig för? Familjen blir väl omhändertagen. Det har ledarna lovat.
En sista överdådig måltid, avskeden får vänta. Vi ses ju i paradiset. Äntligen ska han få möta sin skapare. Den enda sanne guden, som han längtat efter ända sedan han blev född. Kroppen darrar av febrig förväntan. Och med hela sitt väsen vet han att det han gör är det rätta.
Färden mot målet gick under böner. Till sist in mitt i köpcentret för bästa möjliga effekt. Det gäller att få med sig så många som möjligt på den eviga resan. Med de sista bönerna ringande i huvudet, tankar på den mördade systern och den bittra och förnedrade mamman, nervösa blinkningar och svettiga fingrar….PANG…Explosionen är verkligen öronbedövande, var det sista som for igenom hjärnan innan cellerna slets åt tusentals håll och kroppens nervsignaler gick bärsärkagång, för att till sist tystna.
Efter något som kändes som en evighet vaknade han äntligen upp i himmelriket. Emot honom kom en skäggig person med handen framsträckt, de skakade hand och personen presenterade sig;
Hej, det är jag som är Tor och vi har precis slaktat Särimner. Vill du ha en bit?
Men det är inte så lätt att vara snäll i ett elakt samhälle. Barn som plågas av sjukdomar och svält, militärer som skjuter vilt till höger och vänster, poliser som trakasserar, ett samhälle som inte fungerar, inget hopp och ingen framtid. Det enda som är säkert är ett liv i misär och eländig fattigdom. Så till sist brast det.
Efter månader av mangling från de som vet hur allt ligger till och efter många bönestunder med ledarna och sist men inte minst efter rejäl skolning och indoktrinering var han klar. Bomberna apterades och tejpades runt midjan. Nu har jag allt, mål, medel och metod. Må hundarna brinna i den eviga elden.
Att det samtidigt innebär att hans egna landsmän, trosfränder, samt kvinnor och barn stryker med har liksom kommit bort i allt det vackra religiösa pratet. För om man inte kan offra sig för gud, vem ska man då offra sig för? Familjen blir väl omhändertagen. Det har ledarna lovat.
En sista överdådig måltid, avskeden får vänta. Vi ses ju i paradiset. Äntligen ska han få möta sin skapare. Den enda sanne guden, som han längtat efter ända sedan han blev född. Kroppen darrar av febrig förväntan. Och med hela sitt väsen vet han att det han gör är det rätta.
Färden mot målet gick under böner. Till sist in mitt i köpcentret för bästa möjliga effekt. Det gäller att få med sig så många som möjligt på den eviga resan. Med de sista bönerna ringande i huvudet, tankar på den mördade systern och den bittra och förnedrade mamman, nervösa blinkningar och svettiga fingrar….PANG…Explosionen är verkligen öronbedövande, var det sista som for igenom hjärnan innan cellerna slets åt tusentals håll och kroppens nervsignaler gick bärsärkagång, för att till sist tystna.
Efter något som kändes som en evighet vaknade han äntligen upp i himmelriket. Emot honom kom en skäggig person med handen framsträckt, de skakade hand och personen presenterade sig;
Hej, det är jag som är Tor och vi har precis slaktat Särimner. Vill du ha en bit?
