California Jam
Det har alltid sagts att Deep Purple, med Gillan, Lord, Glover, Paice och Blackmore är den bästa line-up de haft. Men den med Coverdale, Hughes, Blackmore, Lord och Paice är inte dålig den heller och kunde blivit rejält stor om inte Blackmore tröttnat efter Stormbringer-plattan. Han slutade ju och startade Rainbow i stället.
Sättningen med Coverdale, Hughes, Blackmore, Lord och Paice gjorde två plattor - Burn och Stormbringer. Och Burn är faktiskt jävligt bra. Med de nya medlemmarna blev sången bluesigare och kompet lite funkigare, något som i alla fall jag gillar. Utöver studioplattorna kom ett par live-album, dels den silverfärgade Live in Europe och många år efter att bandet lagt ned också Live in London, inspelad under turnén som gjordes när Burn släppts. Det gör att den innehåller ett par av låtarna från den tidigare sättningen. Live in Europe däremot är inspelad på slutet av Blackmores tid i Purple och innehåller bara material från Burn och Stormbringer.
Under alla år har det funnits en svårfångad video, i alla fall här i Sverige, med en konsert som gjordes under USA-turnén 1974, den turné som etablerade Deep Purple som ett av de största banden där. Turnén gjordes för att sälja in Burn-plattan och det går att hävda att bandet skördade frukterna av det hårda arbete som de gjort under 1972 och 1973, då med Gillan och Glover. De turnéer som slet så hårt att Gillan och Blackmore aldrig kom över den spricka som uppstod mellan dem.
Konserten från 1974 är den av Purple-diggarna berömda och omtalade California Jam som nu finns på Dvd. Konserten består till stor del av de låtar som finns på Live in London. Det är material från Burn med Smoke on the water och Space truckin' som eftergift till fansen.
Det är en ganska bra konsert där Blackmore ligger i täten, med Coverdale och Hughes strax därefter. Bandet är tight och taggat och det som var bra med den här sättningen, Coverdales bluesiga röst, Hughes stämsång och ganska funkiga basspel, parat med Blackmores ekvilibristiska gitarrspel, Paices drivande trummor och Lords kontrapunktiska orgel märks tydligt på Dvd. Det som är trist är att Blackmore i bland flippar ut för mycket och att Ian Paice spelar trumsolo.
Nu är ju konserten filmad 1974 så ljudet är därefter men det duger. Och bandet gör ett bra jobb. Så är du en Purple-diggare finns bara ett råd, eller en order. Köp.
Sättningen med Coverdale, Hughes, Blackmore, Lord och Paice gjorde två plattor - Burn och Stormbringer. Och Burn är faktiskt jävligt bra. Med de nya medlemmarna blev sången bluesigare och kompet lite funkigare, något som i alla fall jag gillar. Utöver studioplattorna kom ett par live-album, dels den silverfärgade Live in Europe och många år efter att bandet lagt ned också Live in London, inspelad under turnén som gjordes när Burn släppts. Det gör att den innehåller ett par av låtarna från den tidigare sättningen. Live in Europe däremot är inspelad på slutet av Blackmores tid i Purple och innehåller bara material från Burn och Stormbringer.
Under alla år har det funnits en svårfångad video, i alla fall här i Sverige, med en konsert som gjordes under USA-turnén 1974, den turné som etablerade Deep Purple som ett av de största banden där. Turnén gjordes för att sälja in Burn-plattan och det går att hävda att bandet skördade frukterna av det hårda arbete som de gjort under 1972 och 1973, då med Gillan och Glover. De turnéer som slet så hårt att Gillan och Blackmore aldrig kom över den spricka som uppstod mellan dem.
Konserten från 1974 är den av Purple-diggarna berömda och omtalade California Jam som nu finns på Dvd. Konserten består till stor del av de låtar som finns på Live in London. Det är material från Burn med Smoke on the water och Space truckin' som eftergift till fansen.
Det är en ganska bra konsert där Blackmore ligger i täten, med Coverdale och Hughes strax därefter. Bandet är tight och taggat och det som var bra med den här sättningen, Coverdales bluesiga röst, Hughes stämsång och ganska funkiga basspel, parat med Blackmores ekvilibristiska gitarrspel, Paices drivande trummor och Lords kontrapunktiska orgel märks tydligt på Dvd. Det som är trist är att Blackmore i bland flippar ut för mycket och att Ian Paice spelar trumsolo.
Nu är ju konserten filmad 1974 så ljudet är därefter men det duger. Och bandet gör ett bra jobb. Så är du en Purple-diggare finns bara ett råd, eller en order. Köp.
Kommentarer
Postat av: Ulf Andersson
Jag kan absolut inte hålla med, Ian Gillan´s sång var absulut det som gav DeepPurple dess särart.
Uffe
Postat av: Ulf Ö
Jo, men Coverdale var inte dålig. Och jag skrev aldrig att Mark 3 var bättre än Mark 2./ulf
Trackback
