Tror inte....
När jag var liten firade vi ibland jul hos farmor. Alla farsans syskon och syskonbarn var där. Min farmor och farfar bodde i en tvåa som hade en enorm balkong. Den gick längs med hela lägenheten, vilket betydde att man kunde följa med den som gick på balkongen via en lång hall från köket, förbi ett sovrum och in i vardagsrummet. Balkongdörren fanns i vardagsrummet men i köket fanns ett litet fönster där du, med rejäl ansträngning kunde klämma dig igenom och ut på balkongen.
I vardagsrummet stod en julgran med levande ljus, det satt en massa förväntansfulla barn, stod groggdrickande farsor och likörsörplande mossor. Alla väntade på tomten. Våra munnar var fulla med kakor och godis och de stora kusinerna retades med oss små. Tittade lite menande på varandra medan de världsvant drack päronsoda och pommac.
Efter lång väntan kom så knackningen på balkongdörren. Farmor öppnade. En skäggig sak med glasögon och mycket röd näsa stack in huvudet.
- Ho, ho, finns här några snälla barn?
- Ja, skrek de flesta, men inte jag.
Det var något skumt med den här tomten. Så bekant på något sätt. Nånting med sättet att röra sig o med rösten. Och sen luktade han likör också. Normalt var tomtens doft mer åt renat-hållet, med ett litet stänk sockerdricka eller apelsinläsk.
- Det är ju faster Karna skrek jag.
- Nä, hon är inte här hon är o handlar tidningen, försökte farsan.
Men jag var skeptisk och blev dessutom sur för att ingen tog min upptäckt på allvar. Det gick så långt att jag vägrade ta emot julklapparna. Inte för att någon annan brydde sig. De tog glatt emot och öppnade paket efter paket.
När tomten efter miljarder paket lämnade oss och steg ut genom balkongdörren smög jag efter, fast på insidan av lägenheten. Det var ju bara att krypa längs med den långa hallen, förbi sovrummet och ut i köket. Och vem satt fast i det lilla fönstret med skägget i brevlådan höll jag på att säga? Inte riktigt, men det hängde rejält på sniskan och halva kroppen var inne medan ändan den var ute. Jag registrerade allt detta medan hennes bröder och systrar skrattade så tårarna rann när de förtvivlat tryckte och drog för att få loss henne. Vem då? Jo, vi snackar givetvis faster Karna.
Sen dess har jag inte trott på tomten, häxor, troll eller gud. De är nog ändå bara faster Karna allihop.
I vardagsrummet stod en julgran med levande ljus, det satt en massa förväntansfulla barn, stod groggdrickande farsor och likörsörplande mossor. Alla väntade på tomten. Våra munnar var fulla med kakor och godis och de stora kusinerna retades med oss små. Tittade lite menande på varandra medan de världsvant drack päronsoda och pommac.
Efter lång väntan kom så knackningen på balkongdörren. Farmor öppnade. En skäggig sak med glasögon och mycket röd näsa stack in huvudet.
- Ho, ho, finns här några snälla barn?
- Ja, skrek de flesta, men inte jag.
Det var något skumt med den här tomten. Så bekant på något sätt. Nånting med sättet att röra sig o med rösten. Och sen luktade han likör också. Normalt var tomtens doft mer åt renat-hållet, med ett litet stänk sockerdricka eller apelsinläsk.
- Det är ju faster Karna skrek jag.
- Nä, hon är inte här hon är o handlar tidningen, försökte farsan.
Men jag var skeptisk och blev dessutom sur för att ingen tog min upptäckt på allvar. Det gick så långt att jag vägrade ta emot julklapparna. Inte för att någon annan brydde sig. De tog glatt emot och öppnade paket efter paket.
När tomten efter miljarder paket lämnade oss och steg ut genom balkongdörren smög jag efter, fast på insidan av lägenheten. Det var ju bara att krypa längs med den långa hallen, förbi sovrummet och ut i köket. Och vem satt fast i det lilla fönstret med skägget i brevlådan höll jag på att säga? Inte riktigt, men det hängde rejält på sniskan och halva kroppen var inne medan ändan den var ute. Jag registrerade allt detta medan hennes bröder och systrar skrattade så tårarna rann när de förtvivlat tryckte och drog för att få loss henne. Vem då? Jo, vi snackar givetvis faster Karna.
Sen dess har jag inte trott på tomten, häxor, troll eller gud. De är nog ändå bara faster Karna allihop.
Kommentarer
Trackback
