Ulf Österlinds blogg

Lördag morgon är veckans bästa. Bara tanken på att gå till torget för att välja ut den finaste sparrisen inför kvällen får upphetsningen att stiga. Sparrisen är viktig. Den får inte mjukna för fort och heller inte gå sönder för lätt. Den måste vara spänstig och nästan ny. Den ska trots allt ge ett visst motstånd när den hamnar på skinkan. För skinka och sparris det hör ihop. Så är det bara. Sparrisen är en sak men sen gäller det att hitta rätt olja. Den får inte vara för tjock, inte glida för trögt och inte heller stänka eller skvätta för mycket.

Även om det är många detaljer att ta i beaktande så är det ändå rara besvär. Det har det varit sen familjen flyttade till radhusområdet och traditionen med sparris på skinka startade. Egentligen började det som ett skämt och en parodi på alla konstiga tävlingsprogram i TV. Men numera är det fullt allvar och mycket prestige inblandat. Hela grannskapet vill vara med och den illegala vadslagningen sätter nya rekord varje lördag. 

Det svåraste var att få med veganparet på hörnan, men när alla andra deltar har de svårt att stå utanför. De klarade inte trycket från övriga. Och vem vill vara utanför? Inte veganerna i alla fall. Nu är även de flitiga deltagare som gärna visar upp sina skinkor till beskådande och gnider in dem med olja, allt för att tävlingen ska bli av.  

För en tävling är det. Alla deltagare deltar med liv och lust. Och ve den som fuskar. För att undvika sådant har alla deltagare ögonbindel. Något som inte var helt enkelt att få igenom. En del tyckte att det var obehagligt att inte se var sparrisen hamnar. Men samtidigt är ju det en stor del av tjusning.

Givetvis finns det regler och noggranna förberedelser. Familjerna i området delas in i olika lag. Detta för att undvika fusk med skinkslagen. Lagens deltagare ska stå med en meters avstånd i sidled. Det ena laget har sparris och ögonbindel, det andra står på rad, med skinkorna bara, inoljade och vända mot sparrisviftarna. Därefter går sparrislaget förbi skinkraden, slår ett slag på varje skinka, går vidare till nästa och så vidare. Efter varje skinkslag ska sparrislaget utifrån klatschen från oljan och ljudet från skinkan avgöra vems skinka det är som har slagits. Förslagen protokollförs och varje rätt gissning ger en poäng. Det lag som har flest poäng har vunnit. Beroende på hur många hål banan har finns det olika nivåer för att nå par.

Första pris i tävlingen ”Gissa min gump” är alltid en god och närande sparris-soppa gjord på väloljad sparris och skinkspad. Tröstpriset är att torka oljan från skinkorna. Även det väldigt uppskattat.