Grötmyndig

Fan.
Jävlar.
Helvete.
Vad segt.

Ibland känns livet som att gå runt i en evig dimma. Med lite tur kan det klarna nån gång emellanåt och du får en glimt av solen och skymtar en flik av himlen. Mulen såklart. Och då är det de bra dagarna.

För det mesta är det mer som att gå runt i en tjock gröt. Och då snackar jag inte tunn vattnig mannagryn. Nä, nä, nä. Här handlar det om värsta havregröten, kokt till tapetklistrets gräns, med mycket lite mjölk och absolut ingen kanel eller sylt för att smaksätta. Dessutom är det fullkornshavregröt, så det flyter inte precis.

Gröten ligger så klart i en gigantisk tallrik med mycket höga kanter. Och eftersom dina ögon är fulla med gröt, vilken såklart gör att du inte ser ett skit, så får du hålla dig i kanten medan du går runt, runt i en tröstlös tallriksvandring mot evigheten.

Över alltihop ligger ett gigantiskt lock som effektivt stoppar både dig och värmen från att komma ut. Det bästa du kan hoppas på är att det ska bli hål i locket och att du på så vis ska få en skymt av himlen. Men icke, gröten står i skafferiet så det enda som syns är totalt jävla mörker.

Och radion spelar grötrock.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0