Ulf Österlinds blogg

Inspelad på åtta kanaler i en liten sketen studio för nästan inga pengar alls har ”Hair of the dog” gett Nazareth dubbelplatina i USA, sålt massor i hela världen och som följd av det genererat stålar till bandet, skivbolaget och låtskrivarna.

 

Hair of the dog är Nazareths sjätte och absolut bästa album.Både musiken och omslaget pekar mot något annat än de album bandet gett ut tidigare. Tack vare den smarta blandningen av hårda och mjuka låtar känns plattan tung men ändå inte som en hårdrocksplatta. Plattans sju spår handlar om förlorad kärlek, svek och alkohol. En kombination som alltid är rätt om man är skotte och som även i det här sammanhanget visade sig fruktbar.

 

Nazareth visste vad och vart man ville och efter tre album producerade av Deep Purples Roger Glover, tog gitarristen Manny Charlton över för att få fram det önskade soundet. Första testet på producentförmågan blev ”Love hurts”. Dock var det bråttom att spela in ett nytt album och låten lades åt sidan när arbetet med ”Hair of the dog” gick vidare och tog fart.

 

Albumet öppnar med titelspåret, en tuff tunggungande klassiker på temat förlorad kärlek, och så fortsätter det. Miss Misery är en annan baktungt riffande låt och Whiskydrinkin’ woman, berättar historien om vad som händer om man älskar en alkis. Alla de egna låtarna rör sig i det blueshårdrockiga treackordslandet och ljudet är tjockt, med maffiga gitarrer och bra tryck i trummor och bas. Spelet är enkelt och kraftfullt där gitarristen Manny Charlton glänser med sitt råa sound, stöttad av Dan McCafferty, vars pressade och raspiga röst ligger en bit ner i mixen och därmed förstärker bilden av Nazareth som ett gitarrband.

 

Som band har Nazareth alltid varit bra på att ta till sig andras låtar och göra något eget av dem. Säkert beroende på de återkommande veckovisa spelningarna i Skottland i början av karriären. Där man varje söndag eftermiddag repade in tre nya låtar från topplistorna, för att framföra dem samma kväll. Då sättningen inte alltid var den samma som på hitlåtarna var det tvunget att skära, kapa och lägga till för att få det att gå ihop. På plattan finns en bra version av Nils Lofgrens ”Beggars Day” och Randy Newmans självömkansepos ”Guilty”.

 

Som vanligt har musiker ingen koll på vad som är en hit. Nazareth valde att lägga Guilty på den europeiska utgåvan av plattan men det amerikanska skivbolaget bytte den mot Love hurts och släppte den som första singel. Självklart blev den deras största hit, top ten i USA och massor av veckor som etta i Norge.

 

Inte illa för ett band med en sångare som av BBC-Radios konsertpanel bedömdes vara falsksjungande och av låg kvalitet.